Steget är taget!

Nu är anmälan inne! :)

Inte vilken som helst heller, kan man säga att det är startskottet för mitt nya liv? Mjo på sätt och vis känns det så.
Blev följande priorotering
1. Stockholms universitet, 120 hp
2. uppsala universitet, 120 hp
3. Södertörns högskola, 120 hp
4. Södertörns högskola, 60 hp
5. Mälardalens högskola, 60 hp

Men jag hoppas ju förstås på de två översta eftersom det betyder att jag kommer att vara i min nya hemstad i alla fall 50 % av tiden eftersom jag kommer läsa hälften av kurserna i Uppsala och hälften i Sthlm. Spännande, men det blir ingen rolig väntan nu fram till mitten på juli när dödsdomen kommer. hehe!

Jag fattar inte att jag inte är trött på den här världen eftersom jag har gått i skolan konstant från augusti 1995 och nu är det mars 2010 och jag vill frivilligt gå två år till i skolan. Finns säkert de som tycker att jag är lite konstig, men jag är inte ensam om detta. Tack alla ni andra kompisar som gör samma sak!

En förklaring kan vara att det inte är så himla länge som jag är eller har varit på samma ställe, det händer nästintill alltid något nytt.

Men denna anmälan har en mer betydelsefull innebörd än att jag bara ska plugga någon annanstans, jag ska ju faktiskt bli sambo med allt vad det innebär och allt jag vet just nu är att min älkade pappa är på god väg att skaffa sig en permanent stjärna på min himmel. Han gör verkligen allt han kan för sina döttrar! Är glad att jag har honom. En bättre motivationsfaktor får man leta efter. Han får mig att tro på mig själv i alla lägen! Han glädjs med mig när det går bra och han tjurar tillsammans med mig när det går åt skogen men samtidigt får han mig att tro på det jag gör och att det är rätt för mig. Det är nog tack vare honom som jag är där jag är idag.

Mamma är inte dum hon heller, hon finns alltid där och är en väldigt stor förebild för mig. Man ska aldrig ge upp även om man får lite motgongar för någon gång så kommer det att lösa sig. Det är vad jag tycker att min mamma står för.  Hon är helt enkelt bäst min mor! 

Systrarna är inte helt fel de heller, finns nog ingen som känner mig som de gör! Glad att jag har dem runt omkring mig.

Men sist men absolut inte minst (i mina ögon) är så klart min älskade pojkvän. Utan honom kan jag inte leva så enkelt är det. 

Just ja! Nu är tentan avklarad och godkänd för jag kan garantera att jag fick minst 11 poäng idag! :)
"Det är över nu men jag kommer ihåg alla dagar med dig..." (tentasalarna) ^^

Det var nog alles!
Pussen och Kramen 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0