Gräsänka - igen!
Det låter som om jag vore det jämt och ständigt men så är det inte. Och tur är väl det. Jag hatar verkligen att säga hejdå till E när han åker bort och jag är kvar hemma. Vet inte varför, men jag har gråten i halsen så fort han ska vara borta över natten. En stund för sen försvinner det och vem är inte bäst på att få mig att tänka på annat om inte Esther min lilla solstråle.
Men jag börjar känna mer och mer att jag skulle behöva ha ett dygn för mig själv. Riktigt skämma bort mig med sällskap, mat, dryck och kanske någon spabehandling. För hur go hon än är så är hon intensiv just nu och pappa duger inte så ofta vilket gör påfrestningen än större.
Nu ska jag njuta att en stund by myself!
Kramar M
Nu får det snart räcka!
Mjölkstockning x2, torsk på tungan, svampinfektion i brösten, 39 graders feber... Ja listan kan nog göras ännu längre men det är det här som vi har haft de senaste sex veckorna eller tja det är väl mest jag. Jag är så trött på det här nu vill bara bli frisk, få amningen att fungera och sen köra på full fart framåt.
Men det har även varit bland de bästa sex veckorna i mitt liv eftersom de har spenderats med de två bästa människorna som finns. Mina två E. Älskar er till månen och tillbaka.
Så mycket kärlek ❤️
/Tilda
1 månad
Ligger i sängen bredvid ligger mina älsklingar och snusar. Har precis ammat och är för pigg för att sova.
Funderar på en dusch och packa det sista för idag ska vi ta oss ner till Loftahammar. Hitta på någonting mer än att Esther har kommit till världen den här sommaren. Hon blir en månad idag. Shit vad tiden går fort.
Trots att vi har haft det lite motigt minst sagt så har jag njutit av varje sekund. Hon är bara bäst min lilla tjej.
I natt va första gången som vi inte behövde ställa klockan för att väcka henne mitt i natten och vad gör hon?! Jo sover 6 h, 23-05. Hennes mor är överlycklig!
Nej en dusch var det!
Hejsvejs!
/Tilda ❤️
9 år tillsammans med dig!
Tänka sig att det varit du och jag i hela 9 år! Säger som en kär vän, det är sommarflörten som aldrig ville ta slut. Det bara blev såhär. Att vi skulle få komma hem med våran dotter på dagen nio år efter att det blev vi två mot världen. Har inte landat i den tanken förän nu, men tänk att få fira nio år tillsammans med att få komma hem med en ny familjemedlem! Finns det något bättre sätt?!
Tänk att en sommarflört från skolan kan leda till förlovning hus Volvo och barn. Jag var den sista som trodde på det för nio år sen när jag tog mitt puck och pack och flyttade söder ut.
Jag hade ju bestämt mig, jag skulle bara bort från stan. Va så himla trött på stan där jag bott hela mitt 18 åriga liv. Jag hade dessutom bestämt mig för att lägga letandet efter kärleken på vänt just på grund av att jag skulle flytta. Men ödet ville något annat. Det var meningen att det skulle bli så här. Annars hade jag inte suttit här i mitt egna hus i den Stad jag ratade för nio år sen tillsammans med dig och våran Esther.
Livet kunde inte vara bättre just nu. Jag har landat. Jag har alla nära och kära inom räckhåll, vi har fått våran efterlängtade Esther. Du har blivit pappa och jag mamma. Vi har gått in i en ny fas i livet tillsammans. Och som vi har gjort det! Det har inte varit de allra lättaste veckorna i våra liv men vad hade jag gjort utan dig!
Till månen och tillbaka!
Du och jag mot världen! ❤️
Din för alltid!
/Tilda
Esther ❤️
Nu har det hänt, det vi har väntat på i 9 månader. I söndags kväll klockan 23:19 föddes en liten tjej som vägde 3680 gram och var 50 cm lång och heter Esther.
Allt har gått över förväntan och vi mår bra alla tre.
Nu väntar vi på att få åka hem och fortsätta njuta av vårt lilla underverk.
Vi hörs!
Tilda ❤️
14 dagar!
Det är helt sjukt men sant! Förståsigpåarna har sagt att vårt barn är färdigbakad i magen om 14 dagar. Då har jag varit gravid i 280 dagar. Men i realiteten så kan den välja att säga hej till den stora vida världen när som helst nu. Jag är kluven. Jag är ganska trött på att vara så otymplig och inte kunna göra vad jag vill, men samtidigt njuter jag av min kula till mage. Eller förresten det bästa ska nog bli att kunna ligga hur jag vill när jag ska sova - slippa halsbrännan och sparkarna beroende på hur jag ligger nu...
Har snart varit ledig en vecka från jobbet. Det blev en tur till Loftahammar över midsommar. Vissa undrar säkert hur vi vågade men det är ju inte världens ände och det finns ju faktiskt sjukvård där också, som tur är. Men nu är vi hemma igen och ska hålla oss häromkring till dess att den lilla vill komma ut.
Jag tänker att det är bra att ha någon liten plan per dag så att dagarna löper på ganska fort i alla fall, annars kan den blivande mamman bli ganska rastlös av sig. Imorgon blir deg storhandling och lite fix här hemma. På torsdag kommer mamma hit och ska baka bullar, sån lyx att få det så det finns lite fikabröd sen när alla ska komma och titta på nykomlingen och kanske på huset. Sen ska vi också fira Louise som fyller på torsdag. Fredagens planer är en tur till Sthlm för att hämta våra nya soffor. Och helgens planer består nog av att hälsa på Jullsn och D i deras nyinköpta hus i Strängnäs. Ska bli kul att ni kommer närmare igen.
De här krabaterna betyder något alldeles extra för mig. Även om jag inte har träffat en av dem än men den består till 50 % av mig och resterande 50 % av mannen i mitt liv.
En efterlängtad krabat
De bästa varelser som kan gå i ett par skor
Nuär det inte långt kvar
Jag gjorde min sista dag på jobbet på 14 månader i onsdags. Det känns väldigt konstigt fast just nu känns det som att det "bara" är semester. Men när jag tänker ett varv till och tittar ner på kulan på magen så inser jag att det inte kommer bli en helt vanlig sommar. För om 18 dagar år det beräknat att det ska komma ut en liten färdigbakad krabat till oss. Nu är tiden nästan här när två äntligen ska bli tre.
Jag har snart varit gravid i nio månader. Det som i vintras kändes som en evighet har nu passerat.
Hur har det gått för mig då?! Jo bortsett från lite illamående i början och ingen aptit så har jag enbart haft halsbränna som enda krämpa de senaste månaderna. Det är först nu den senaste veckan som flörtarna har börjat svullna lite på kvällarna men får fortfarande på mig mina vanliga skor och så, så ska inte klaga över huvud taget.
Min barnmorska sa vid ett tillfälle att min kropp var som fjord för att vara gravid. Kul att höra, hoppas det gäller förlossningen också... 😉
Nu är det midsommarafton och jag ligger i sängen bredvid min Eric som susar och sover. Vi är i loftahammar, hur vi nu vågar det med bara drygt två veckor kvar till BF. Men skulle det vara då så finns det faktiskt förlossning och BB i Västervik också. Inte för att jag tror att det kommer behövas för jag känner knappt några sammandragningar alls än.
Jaja det va lite om hur jag har haft det de senaste månaderna.
Glad midsommar!
Tilda
Idag är ingen vanlig dag
För det är Erics födelsedag!
Men jag vet inte vad det är med honom han är trött, huvudvärk och allmänt nedstämd. Jag vill ju att han ska vara glad inte bara för att det är hans dag idag utan alla andra dagar också men det känns som att det är något som skaver inom honom men vad vet jag inte.
Han kanske grubblar en massa på det som komma skall. Kommer han att bli en bra pappa osv... Jag försöker fråga honom men får inga vettiga svar. Jag vill inte ha det såhär.
Jag hade sett fram emot en mysig födelsedagskväll med en glass i solen kanske. Men istället blev det alvedon och Ipren och sängen för hans del och jag har kraschat i soffan. Kul i jul, not! Hoppas det går över om han får slumra en stund.
Känner att detta blev väldigt negativt men kan inte rå för det.
Tilda
Idag är en sista dag!
Ja, hur konstigt den än låter så är det sista dagen som min klocka ringer 05:00 och jag går upp 05:18 för att åka till tåget som sen tar mig till jobbet. Så har det varit nu i 5! år. Shit tänk att jag har pendlat till jobbet i fem år. Men det har varit fem innehållsrika år - tack SJ!
Men imorgon börjar en ny era i mitt liv. Livet tar ibland oväntade vändningar eller den här var nog inte så oväntad men den var oväntat snabb. Vi skulle ju på sikt flytta tillbaka hem till staden vi båda har vuxit upp i men inte nu. Men ibland vill ödet annorlunda. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Och så blev det i det här fallet. Imorgon går det stora flyttlasset mot vårt mya boende, ett typ nytt hus i Eskilstuna.
Men måste erkänna att det är med blandade känslor som jag lämnar huvudstaden. Jag som på förhand tvekade på att jag skulle trivas här, har trivts som fisken i vattnet. Tänk vad lite kärlek kan göra med en människa. Tack älskling för att du drog hit mig för sex år sedan.
Även om det känns lite vemodigt att lämna storstan så känns det helt rätt att flytta ut på landet eftersom det är en liten krabat som förhoppningsvis väljer att titta ut om ungefär 10 veckor. Då är det skönt med en gräsmatta där man kan göra kullerbyttor.
En annan sak som gör det hela lite lättare är att min partner in crime - Julia och hennes älskade Daniel har gjort nästan samma resa denna vår. Nej de ska inte ha smått men de ska flytta till hus fast i Strängnäs. Så vi slipper inte varandra nu heller. Så skönt! För jag skulle aldrig klara mig utan dig min vän.
Ett lass kommer lastat från Örsta! Tack mamma och Micke för hjälpen! 💕
/Tilda ❤️
Jag har en vän för livet!
Ja jag är beredd att utala de orden nu. En vän för livet. Det är få förunnat att ha en vän som man kan lita på alltid finns där i vått och torrt. En vän som alltid finns vid din sida oavsett vad som händer. Om det så är brusten kärlek eller beslutet att flytta till annan ort så stöttar och puschar vi varandra på ett sätt jag aldrig upplevt med någon annan. Du har sagt flera gånger den senaste tiden att du har gjort en Johan, men vet du! Jag bryr mig inte eller jo det gör jag men jag bryr mig om att vi får närmare till varandra igen.
Vem trodde detta för 12! År sedan när vi satt i någon av fysiksalarna på Rinman och kämpade tillsammans för att få en bra start på vårt vuxna liv?! Inte gjorde jag det i alla fall.
Tänk att en klass och slumpen kan ha så stor betydelse i ens liv. Utan den klassen har jag ingen aning om vart jag hade varit idag för faktum är att jag har hittat mitt livs kärlek och min friend in crime på ett och samma ställe.
Vi tre - ett vinnande team!
Allt ni betyder det går inte att få ner i text, så är det bara.
/Tilda ❤️
På väg hem från Götet
Mamma och Amanda har precis hoppat av tåget i Katrineholm och jag fortsätter till Stockholm. Ska försöka göra lite nytta när jag ändå har en hel eftermiddag utan något planerat. Börjar ju bli dags att få lite packat inför flytten som blir av tidigare än väntat. Lutar åt att det stora lasset med möbler går på Valborg.
Lägenheten är såld och den blir vi av med senast sista maj men troligtvis tidigare än så. Skönt att vi har flyt för en gångs skull. :)
Sen håller jag alla tummar och tår att Julia och Daniel kan fira på fredag eftermiddag. ✊🏻 Så kan vi bilda en speciell klubb sen vi fyra. Ska bli kul att vi gör den här resan tillsammans! Ja sen ska vi ju till Göteborg på Håkan också. Det ska också bli kul.
Men den här gången var det Scandinsvium och världscupfinalen som gällde. Riktigt kul att titta på ridning i världsklass. De får det att se så lätt ut! :)
vårat hus! 😍
Allt för nu!
/Tilda ❤️
Svårt att hänga med i alla svängar just nu
Eller det vet jag inte riktigt om det är egentligen men det händer ganska mycket just nu i mitt liv. Eller mitt och mitt det kanske heter vårt liv för vi är ju faktiskt två om det medta som händer just nu.
Magen växer och frodas som den ska. Som pappa uttryckte det häromdagen "Fan vad tjock du börjar bli...nu börjar det ju att synas." Tack pappa, jag älskar dig också!
Men det har hänt något stort sen sist jag var här och gjorde ett avtryck! - Vi har nämligen köpt hus i Eskilstuna! Jag trodde kanske inte att det skulle hända, speciellt inte nu. Men så blev det och det känns helt rätt. Ska bli skönt att komma närmare nära och kära.
Några som är helt sålda på det här är mina kära systrar som har tjatat på oss att vi ska komma tillbaka till stan. Så here we come! :)
Det va en liten update det!
/Tilda ❤️
Vecka 20!!
Nu är det fredag morgon och det känns så himla skönt! Har varit en ganska omtumlande vecka det här.
Det började med husvisning i söndags som resulterade i en massa kollande och undersökningar, tack för att du finns älskling! (Och att du har det hyfsat lugnt på jobbet). Sen blev det husvisning nr 2 i onsdags och då släpade vi med oss föräldrarna. På gott och ont! Har aldrig varit med om argument som de vi fick höra då. Men men nu har jag skakat av mig dom och blickar framåt.
Bara att hålla tummarna att huset kan bli vårat! Men allt går så segt. Har inte kommit ett enda bud än så länge, men mäklaren hade sagt att det var bra om det kom i gång en budgivning under nästa vecka.
Livet tar ibland helt andra vändningar än vad man tänkt sig, bara att rida på vågen medan man kan.
Hörs!
Tilda ❤️
Mer på riktigt!
Jag vet inte om det verkligen är mer verkligt nu men lite kanske. Började dagen igår med sovmorgon till 06:30 eftersom jag skulle jobba i Stockholm fast innan jobbet väntade så hade vi något mycket viktigare att göra - vi va på ultraljud på Södersjukhuset. Ja vi var där, jag och Eric och fick oss en första titt på vårt barn som kommer i mitten av juli. Frågar ni mig så kommer den lilla krabaten att titta ut den 13:e juli bara för att den vill dela mamma och pappas dag.
Det är något speciellt med den 13:e juli. 2007 var året när det blev du och jag mot världen. 2012 tog vi steget med varsin ring med varandras namn ingraverat. Och nu 2016 kan det hända att vi blir föräldrar till en helt underbar liten varelse.
Tänk vad mycket vi hunnit med på dessa år. Satt nu på morgonen och funderade över alla år och konstaterade att jag känt dig i 12! År. Sjukt. Då va våra småsystrar 11 år. Det betyder att vi känt varandra i mer än halva deras liv. Och nästan halva våra liv också.
Visst har vi haft vår bergodalbana men jag har aldrig upplevt samma harmoni och lugn mellan oss som jag gör nu. Det är något underbart som ligger i luften som inte går att ta på.
Over and out
Tilda ❤️
Ett nytt liv väntar
Det spelar ju ingen roll hur många gånger jag lovar mig själv att jag ska bli bättre att uppdatera bloggen så blir det i alla fall inte så. Det kanske är bättre att jag gör det när andan faller på än att det ska kännas som ett tvång.
Sedan sist har mitt liv tagit en ny vändning. Sist jag skrev var Eric i USA med jobbet och jag tänkte att det kanske skulle vara bra med lite paus från varandra, men inte trodde jag att det skulle gå så fort när han väl kommit hem igen. Men så blev det! Jag pratar inte om att det inte är vi längre utan jag pratar om att vi ska bli TRE i sommar. Ja det är sant, vi ska ha barn och jag är i vecka 16 nu. Snart halvvägs alltså.
Låg och funderade lite igår och insåg att tiden gått fort sedan testet i början på november och att det "bara" är så mycket tid kvar innan bebisen kan välja att komma ut i den stora världen. Det mina vänner är en skrämmande tanke samtidigt som det är en helt underbar tanke. Klarar vi det här nu? Är vi tillräckligt vuxna?! En konstig känsla är det i alla fall men jag kan lova att vi är många som längtar efter detta underverk.
Förra veckan hade jag tur i oturen när jag krockade med bilen och följden blev en skrotbil och ett blåmärke på höger lår. Det resulterade också i ett ultraljud för att kolla att bebisen mår bra i magen. Den mår prima ballerina! Skönt att veta även om jag inte var särskilt orolig. Men vi fick ju se den då vilket var riktigt häftigt och Eric utbrister efteråt - det var ju nåt därinne! Och ja lite så kändes det även om jag inte mått som en prinsessa den senaste tiden direkt så fick vi det svart på vitt att det är en varelse som lever och frodas i min mage.
Helt otroligt vad kroppen klarar av!
Ja det var en liten update från mig såhär i januarikylan.
So long!
Tilda ❤️
En helt värdelös dag på jobbet
Klockan ringde 05.00 som vanligt trots soffan hos mamma. Det är så skönt att vara på jobbet tidigt.
Lagom när jag kom till jobbet så hörde E av sig. Då hade han konfererat färdigt så vi passade på att prata lite på Skype. Jag va i himmelriket. Han verkar ha det bra men det blir långa tunga dagar.
Ungefär där dog min motivation till att jobba alls idag, fick väl lite nytta gjord men inte alls som jag räknat med. Det är lite den känslan som genomsyrar hela min arbetssituation just nu.
Sen blev det fika på stan med mina sommartjejer. Kul att ses igen och hoppas att det blir fler gånger.
Nu ligger jag i sängen hos min kära mormor.
God natt! ❤️
Mitt hjärta mitt allt!
Det är tillfällen som dom här, när vi är ifrån varandra som jag kommer till eftertanke och kan se på oss ur ett annat perspektiv. Vilket inte alltid är optimalt. Jag önskar att jag kunde bli lite mer objektiv även när du är på hemmaplan. Men det blir inte alltid som man vill.
Distansförhållande i all ära men jag föredrar nog att vara på samma ställe, men jag är väldigt stolt över oss att vi red ut stormen under de tre år som vi hade olika adresser. och jag är säker på att vi kommer att rida ut de stormar eller motgångar som vi kommer att möta framöver för det finns få saker jag är så säker på som att det är dig jag vill dela resten av mitt liv med. aldrig utan dig vid min sida. Du är min klippa när det stormar runt mig.
Önskar att jag kunde säga allt du betyder för mig oftare men det är så lätt att hamna i det där vardagslunken och glömma bort det. utan dig vore jag ingenting, det är värsta klyschan men ändå så sann. Det är klart jag klarar mig men inte mycket mer. Livet är inte detsamma när du är borta.
Jag tror vi båda är dåliga på att ge varandra uppmärksamhet i vardagen. Det lilla som ger så mycket Tillbaka. Den där vardagslyxxen som vi ändå unnar oss ibland.
Nåt annat jag tänkt på är det vi står inför inom en snaar framtid, att bilda familj. Tillsammans! Hur coolt är inte det!? Du och jag tillsammans mot världen, älskling!
ja kort och gott jag älskar dig mer än någon någonsin kan förstå och det är dig jag vill bli gammal med! ❤️
Din Tilda
Som då när det begav sig
Eller det kanske låter ålderdomligt det där med när det begav sig. Men nu är jag eller rättare sagt vi tillbaka i distansträsket om än bara för tre veckor. Men oj vad jobbigt jag tycker det är att säga hejdå till honom jag älskar mer än allt annat här på jorden. Men nu är det gjort och jag är lite gladare igen efter en morgon i tårarnas tecken. Nu längtar jag till tredje oktober.
Hur kan man vara så blödig över ett hejdå för en stund?! Tror jag börjar inse att det är såhär jag är och det går inte att ändra på. Take it or leave it!
Han med stort H! ❤️
Over and out!
Ett nytt avsnitt i livet har tagit sin början
Nu har vi tagit beslutet att gå vidare - tillsammans! Efter nästan åtta år tillsammans har vi kommit fram till att det är dags för nästa steg för oss. Vi ska i alla fall försöka sen får vi se vad som händer och sker.
Det är med lite skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det här året både privat och jobbmässigt.
Tänk om det vi vill ska hända faktiskt händer - att vi två blir tre inom en snar framtid. Jag vågar knappt tro på att vi lyckats enas om det här. Det som ett tag kändes som ett hopplöst fall är helt plötsligt verklighet.
Jag hoppas verkligen att det är meningen att det ska bli så som vi vill. En del av mig längtar så den bara skriker rakt ut medan den andra delen säger att jag måste vara lugn och inte stressa, det blir när det blir men jag tror att det är planeringsdjävulen i mig som vill ha barn när jag har planerat att det ska komma men så enkelt är det ju som bekant inte...
Det är bara att hålla tummarna och kämpa på!
Tjing!
Tillbaka till verkligheten!
Nu har jag jobbat min åttonde dag och det känns som att det går lättare för varje dag som går. Som någon sa på jobbet idag, det ska bli lite mysigt med höst och tända ljus. Jag kan inget annat än hålla med.
Men semestern då? Jag kan inte klaga på vädret och temperaturen i vattnet.
Men känslomässigt har sommaren varit en bergodalbana minst sagt. Kan inte riktigt förklara hur eller när det började men jag började tvivla på mina känslor för min Eric. Det värsta jag varit med om. Brottades med det samtidigt som han kom längre och längre bort. Vad händer? Varför blir det så här? Vi som har det så bra?! Eller? Jo vi har det bra men jag tror att mitt upp i vår flytt, att det är mycket på jobbet och alla andra måsten som kommer med våren så tappade vi bort oss själva. Allt annat var så viktigt att vi inte såg oss mitt i detta kaos.
Tror att vi va så slutkörda att vi inte orkade med oss och vårda vår relation. Det som är så viktigt tillsammans med mycket annat.
Droppen som fick bägaren att rinna över va när du inte va redo att skaffa barn eftersom du ville göra annat. När jag då frågade vad det var svarade du att du ville jobba och tjäna pengar. Då brast det för mig. Hade först inte tänkt säga något men nu kunde jag inte hålla mig längre. Och det va nog bra. Det har blivit mycket bättre. Jag är gladare och du är mer närvarande.
Det är nog meningen att det ska vara du och jag ❤️
Älskar dig Eric!
