Saknar stallet!
Ju längre tid det har gått ju mer saknar jag det. Ju starkare blir längtan efter att få sitta på en hästrygg och se världen från den. Tänker på att glada stunder som har svischat förbi. Alla tidiga tävlingsmornar med allt vad det innebär, fodra hela stallet kl 5 en söndagsmorogn för att sen lasta in alla saker och hästen i transporten för att bege sig till något annat hörn av sörmland för en heldag på tävlingen. För att trött och sliten dra sig hemmåt frammåt kvällen igen. Beroende på vilket resultat det blev är humöret på topp eller något sämre. Nettans annanaspaj som avgudades av min far och den var ständigt återkommande.
Eller tävlingen i köping när hästarna var nyvaccinerade och vi inte fick tävla för det. Ja stunderna har varit många, eller de dagarna inför första Sundbyholm när vi stog på logen och målade hinder för brinnande livet, jagade sponsorer och hade hur kul som helst.
Alla sena kvällar och tidiga mornar, och allt därimellan är saker som jag aldrig kommer glömma. Den där dagen i september när vi åkte ner till Gamleby för att hämta hem Kasper, våran häst! Det var en upplevelse som inte kan beskrivas med ord. Alla mysiga dagar i skogen och racen på åkern i isande kyla när tårarna rann längs kinderna så man knappt såg något men kul var det. Kommer du ihåg när vi skrämde den där orienteraren på ängen fia?
Men nästa helg är jag äntligen hemma i E-tuna för en gångs skull när det är Sundbyholm! :D Ser fam emot det, trots en massa starter och jobb. Hästfest blir det ändå.
Puss & Kram
