Bara för att ni är underbara!

Sitter på jobbet och slappar som vanligt, men idag eftersom jag ska vara här i 12 långa timmar fick faktiskt lilla datorn följa med. Vilket den nog får göra imorgon också eftersom det blir 12 timmar här då också. Blä! Men det är pengar till glasögon, vilket jag konstigt nog ser fram emot att köpa. Jag menar, har ju haft de jag har nu i fyra långa årså nu är det dags för lite förnyelse på den fronten.  Nej nog tjatat om det nu...

Igår blev det lite grillning hos Emil, trevligt som vanligt att träffa er! Det är konstigt hur ödet kan bestäma ens liv så pass mycket som det ändå gör. Vi som "alltid" har varit så sammanssvetsade och är väl det fortfarande med tanke på hur lite vi träffas allihopa, men hur blir det nu när nästan alla ska börja plugga i olika städer runt om i Sverige, okej vissa vet jag säkert att jag kommer att ha kontakt med och er andra också säkert men absolut inte lika mycket som det senaste året. Som vi sa igår " nästa gång vi ses allihopa igen efter sommaren lär ju bli till jul, eftersom hur troligt är det att typ 10 personer ska kunna åka hem till Tuna samma helg. Tycker vi har varit duktiga det här året som har gått med att få ihop 3 scheman och kunnat ses, men ingenting är omöjligt. 

Men som Julia sa, det blir bara mindre och mindre som gör att man dras till Eskilstuna och jag håller med fullt ut. Man blir baram er och mer självständig och har inte samma behov av att få träffa sin mor och far lika ofta som i början när jag flyttat. Man märker också nu när man är hemma över sommaren att de inte bryr sig lika mycket om att man ska vara hemma då och då eller vad man gör och när var hur. Det är mer så att vi gör saker utan att tala om det för päronen förens efter att det har blivit bestämt. Nu ska vi göra blablabla! Det känns så skönt!

Men samtidigt har jag ju er som drar mig hit, men ni eller vi är ju inte kvar i stan i höst. Men vore väl själva den om vi inte ska kunna hålla kontakten trots allt. Vissa saker leder till att vissa personer glider ifrån varandra och att andra kommer närmare varandra och det är väl så livet ser ut, för alla oavset om det gäller kärleken eller vännerna. Men en sak har jag kommit till insikt med och det är att de som verkligen är ens vänner de finns alltid där vad som än händer.

Ni är bäst!

Ha´t bra!
Kramar Tilda


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0