45 Hp avklarade
Tror ingen kan förstå vad jag känner just nu, för det går nog inte att beskriva. Får väl dra hela storyn från början till slut så ni hänger med...
Högskolan började i höstas, första tentan kom efter ynka 5 veckor i skolan, men var ju bara att plugga och göra sitt bästa men det räckte inte alls så det blev en omtena. Aja bara att bita i det sura äpplet och ta tag i nästa kurs, redovisning och intern redovisning, men kruxet var att det kändes som att jag kunde det men tydligen räckte inte mina poäng till en godkänd tenta. Vid det här laget började jag fundera på vad jag höll på med, ska jag fortsätta plugga eller hoppa av? Men om jag hoppar av vad ska jag göra då? Och eftersom det svaret var ganska självklart så kom jag fram till att det var lika bra att kämpa på. Jag tänkte nog att det måste vända snart nog. Nästa kurs på tur var Oeganisation och ledarskap och än en gåpng blev det omtenta och likså på Marknadsföringen. Suck! Att kugga de första fyra tentorna på högskolan var tungt, men jag gav aldrig upp och det har lönat sig nu. För nu har jag klarat alla fyra tentorna och är ikapp med alla kursen som jag har haft släpandes efter mig sen i höstas.
Hur jävla underbart är inte det?!
Det som kändes som värst i höstas var att det inte bara var pressen från mig själv som låg på mina axlar utan om jag inte hade klarat de här 45 poängen så får man inga pengar från CSN och utan dom har man inget att leva på, men nu fåpr jag pengar i höst också.
Det är en sak som jag inte kan få bort från skallen och det är hur en människa kan förändras så över en natt som du har gjort nu. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag har gjort för att det ska bli så här. Jag har mina aningar men dem är just det bara aningar, men som det verkar nu så får jag leva med dom. Att gå från att umgås i stort sett varje dag eller i alla fall plugga tillsammans i veckorna till att inte ens häls när man möts i korridoren är ett ganska långt steg. Men det är ditt val.
Det är i sådana här situationer som jag inser att det tar lång tid innan man lär känna en person riktigt ordentligt. Men de jag känner utan och innan, som jag kan läsa som en öppen bok det är också de personerna som alltid finns där vid min sida i vått och torrt. Det är de mäniskorna som man kallar för sina riktiga vänner, det är dem som står en närmarst om livet och de människorna finns de är bara svåra att hitta. Men den mädan man lägger ner på det letadet är värd varenda minut. Istället för att säga "Kärleken kommer och g¨år men vännerna består " Så kan man säga "Kompisrna kommer och går men vännerna består" . Så känner i alla fall jag. Finns säkert ni som tycker annorlunda.
Satt och tänkte i skolan idag att jag ville skriva ett gammalt hederligt handskrivet brev till någon som betyder något för mig, men jag vet inte till vem. Kanske ska göra det till mamma. Vi får se! :)
Ha det bra för det ska jag ha!
Vill bara säga att jag älskar min Eric av hela mitt hjärta!
Pusas från mig
Högskolan började i höstas, första tentan kom efter ynka 5 veckor i skolan, men var ju bara att plugga och göra sitt bästa men det räckte inte alls så det blev en omtena. Aja bara att bita i det sura äpplet och ta tag i nästa kurs, redovisning och intern redovisning, men kruxet var att det kändes som att jag kunde det men tydligen räckte inte mina poäng till en godkänd tenta. Vid det här laget började jag fundera på vad jag höll på med, ska jag fortsätta plugga eller hoppa av? Men om jag hoppar av vad ska jag göra då? Och eftersom det svaret var ganska självklart så kom jag fram till att det var lika bra att kämpa på. Jag tänkte nog att det måste vända snart nog. Nästa kurs på tur var Oeganisation och ledarskap och än en gåpng blev det omtenta och likså på Marknadsföringen. Suck! Att kugga de första fyra tentorna på högskolan var tungt, men jag gav aldrig upp och det har lönat sig nu. För nu har jag klarat alla fyra tentorna och är ikapp med alla kursen som jag har haft släpandes efter mig sen i höstas.
Hur jävla underbart är inte det?!
Det som kändes som värst i höstas var att det inte bara var pressen från mig själv som låg på mina axlar utan om jag inte hade klarat de här 45 poängen så får man inga pengar från CSN och utan dom har man inget att leva på, men nu fåpr jag pengar i höst också.
Det är en sak som jag inte kan få bort från skallen och det är hur en människa kan förändras så över en natt som du har gjort nu. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag har gjort för att det ska bli så här. Jag har mina aningar men dem är just det bara aningar, men som det verkar nu så får jag leva med dom. Att gå från att umgås i stort sett varje dag eller i alla fall plugga tillsammans i veckorna till att inte ens häls när man möts i korridoren är ett ganska långt steg. Men det är ditt val.
Det är i sådana här situationer som jag inser att det tar lång tid innan man lär känna en person riktigt ordentligt. Men de jag känner utan och innan, som jag kan läsa som en öppen bok det är också de personerna som alltid finns där vid min sida i vått och torrt. Det är de mäniskorna som man kallar för sina riktiga vänner, det är dem som står en närmarst om livet och de människorna finns de är bara svåra att hitta. Men den mädan man lägger ner på det letadet är värd varenda minut. Istället för att säga "Kärleken kommer och g¨år men vännerna består " Så kan man säga "Kompisrna kommer och går men vännerna består" . Så känner i alla fall jag. Finns säkert ni som tycker annorlunda.
Satt och tänkte i skolan idag att jag ville skriva ett gammalt hederligt handskrivet brev till någon som betyder något för mig, men jag vet inte till vem. Kanske ska göra det till mamma. Vi får se! :)
Ha det bra för det ska jag ha!
Vill bara säga att jag älskar min Eric av hela mitt hjärta!
Pusas från mig
Kommentarer
Trackback
