Dags att göra en avskrivning!
Det känns väldigt välbehövligt just nu att få skriva av sig alla del ilska som jag har just nu inom mig. Tror inte att det är så många som känner likadant som jag gör om den ersonen som jag undrar vad hon tänker på och om hon tänker överhuvudtaget.
Visst pratar folk skit bakom ryggen om andra personen men det får väl finnas gränser om vem det är som pratar skit och om vem det är. Det är aldrig kul att få höra att det är någon som har pratat skit om sig men det här tog priset alltså. Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta för jag vet inte om denna person är en så stor förlust. Skulle nog klara mig utan hennes prat också för det blir bara för mycket när hon till och med ljuger ihop nåt om mig som inte stämmer för en promille.
Jag menar vem har inte varit osams med sin pappa någon gång och varför skulle jag inte vilja åka hem av den anledningen. Nog för att jag kan bli j*vligt trött på min far stundtals men det betyder inte att jag inte älskar honom för den han är. Han har sina mörka sidor men han ljusa sidor väger över massor i alla fall hos mig men inte hos vissa andra det är en sak som är säker, men det har jag vetat om länge.
Jag kommer inte klara av det här i framtiden jag har fått nog nu det är snart dags att jag sätter ner hälrn för gott och ställer lite krav skulle jag tro för ska det vara så här så tänker i alla fal inte jag acceptera det.
Saken är den att hon är väldigt knepig, hon kan en stunden vara jätteglad för min skull men i nästa andetag kritisera samma sak.
Usch det är inte kul nu har jag fått höra ännumera vad denna person har sagt men den här gången till min syster, Jag vet inte vart jag ska ta vägen skulle bara vilja skrika rakt ut och försvinna någonstans långt bort där hon inte visste var jag var. Den enda trösten jag har är att jag inte är ensam om att känna såhär för den här personen. Och det känns skönt för jag vet att jag inte är ensam. Jag var nog inte ensam om att tycka att det skulle bli bättre med tiden men bevisligen så har det inte blivit så, det har snarare blivit värre och värre.
En annan sak som hjälper mig i sånna här situationer är du älskling! Bara tanken på dig gör mig glad och gör att jag orkar gå vidare och släppa saker som den här.
Jag undrar vad hon får allt ifrån men det är väl en sak jag kommer att få undra över livet ut, men skulle vara kul att få veta det någon gång eller tja kanske inte kanske bara skulle göra saken ännu värre för min del...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu!
Tack för att ni finns! Det finns några som betyder extra mycket och ni vet vilka ni är. <3
Älskar dig Mitt allt! <3
//Tilda
PS. Jag hoppas för mitt liv att ingen känner så här för någon som jag gör för den här personen. DS.
Visst pratar folk skit bakom ryggen om andra personen men det får väl finnas gränser om vem det är som pratar skit och om vem det är. Det är aldrig kul att få höra att det är någon som har pratat skit om sig men det här tog priset alltså. Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta för jag vet inte om denna person är en så stor förlust. Skulle nog klara mig utan hennes prat också för det blir bara för mycket när hon till och med ljuger ihop nåt om mig som inte stämmer för en promille.
Jag menar vem har inte varit osams med sin pappa någon gång och varför skulle jag inte vilja åka hem av den anledningen. Nog för att jag kan bli j*vligt trött på min far stundtals men det betyder inte att jag inte älskar honom för den han är. Han har sina mörka sidor men han ljusa sidor väger över massor i alla fall hos mig men inte hos vissa andra det är en sak som är säker, men det har jag vetat om länge.
Jag kommer inte klara av det här i framtiden jag har fått nog nu det är snart dags att jag sätter ner hälrn för gott och ställer lite krav skulle jag tro för ska det vara så här så tänker i alla fal inte jag acceptera det.
Saken är den att hon är väldigt knepig, hon kan en stunden vara jätteglad för min skull men i nästa andetag kritisera samma sak.
Usch det är inte kul nu har jag fått höra ännumera vad denna person har sagt men den här gången till min syster, Jag vet inte vart jag ska ta vägen skulle bara vilja skrika rakt ut och försvinna någonstans långt bort där hon inte visste var jag var. Den enda trösten jag har är att jag inte är ensam om att känna såhär för den här personen. Och det känns skönt för jag vet att jag inte är ensam. Jag var nog inte ensam om att tycka att det skulle bli bättre med tiden men bevisligen så har det inte blivit så, det har snarare blivit värre och värre.
En annan sak som hjälper mig i sånna här situationer är du älskling! Bara tanken på dig gör mig glad och gör att jag orkar gå vidare och släppa saker som den här.
Jag undrar vad hon får allt ifrån men det är väl en sak jag kommer att få undra över livet ut, men skulle vara kul att få veta det någon gång eller tja kanske inte kanske bara skulle göra saken ännu värre för min del...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu!
Tack för att ni finns! Det finns några som betyder extra mycket och ni vet vilka ni är. <3
Älskar dig Mitt allt! <3
//Tilda
PS. Jag hoppas för mitt liv att ingen känner så här för någon som jag gör för den här personen. DS.
Kommentarer
Trackback
