Gräsänka - igen!
Det låter som om jag vore det jämt och ständigt men så är det inte. Och tur är väl det. Jag hatar verkligen att säga hejdå till E när han åker bort och jag är kvar hemma. Vet inte varför, men jag har gråten i halsen så fort han ska vara borta över natten. En stund för sen försvinner det och vem är inte bäst på att få mig att tänka på annat om inte Esther min lilla solstråle.
Men jag börjar känna mer och mer att jag skulle behöva ha ett dygn för mig själv. Riktigt skämma bort mig med sällskap, mat, dryck och kanske någon spabehandling. För hur go hon än är så är hon intensiv just nu och pappa duger inte så ofta vilket gör påfrestningen än större.
Nu ska jag njuta att en stund by myself!
Kramar M
