Låg aktivitet!
Det är tisdagkväll och jag har lite smått tråkigt, hum lite konstigt eller kanske inte. Nationalekonomin är föhoppningsvis historia nu och jag har börjat läsa en ny kurs - fördjupad affärsredovisning som kommer handla om koncernredovisning så det ska bli riktigt intressant att läsa denna kurs. Sen blir det fem veckor med verksamhetsstyrning och 10 veckors skrivande av uppsats men sen mina vänner är det ingenting kvar för då har jag tagit min efterlängtade examen och förflyttar mig och mina prytlar lite norrut. Just nu i vintermörkret känns det ganska långt bort, men vänta bara tills snön börjar smälta och solen tittar fram och värmer en när man tar en skön vårpromenad då kommer dagarna att gå i 180 och huxflux är det juni och examen.
Det har väl hänt en hel del en sist, kan väl inte säga att det har hänt så väldigt spektakulera saker i mitt liv trots ett väldigt välbehövligt och skönt jullov i E-tuna. Detta trots att jag hade nationalekonomin hängande över mig hela tiden så lyckades jag koppla bort den stundtals.
Efter drygt två veckor i Tuna drog vi till Sälen några kalla dagar för lite skidåkning, tråkigt nog blev det inte så mycket mer än en dag i backen tack vare vädergudarna som ordnade -32 grader som minst. Burr! Fryser av bara tanken på det nu med...
Men hemma i Tuna blev det nåt biobesök, pulkaåkning, julmys med nära och kära, nyårsfirande med old friends, lite jobbande och lite annat smått och gott.
Det var något speciellt när klockan slog 00:00 på nyårsafton denna gång. Det blev ju 2010, det år jag har löängtat efter i 2,5 år för det är ju året då allt ska hända i mitt liv. Det tar en helt ny vändning, ska flytta som sagt, kanske fortsätta jobba, kanske börja jobba men det är inget jag vet nu, jag har ingen aning om vad jag sysslar med efter denna sommar. Det är en lite konstig magkänsla som infinner sig när de tankarna dyker upp i huvudet på mig men samtidigt så vet jag att det löste sig efter studenten så varför skulle det inte göra det nu också för?! Utan framför allt pappa och min älöskade Eric som tror på mig i ur och skur. Det gör livet så himla mycket lättare när ni stöttar mig oavsett vad det gäller. Självklart finns mamma och massa andra också där jämt men det är just pappa och Eric som har sagt att jag klarade tentan när jag inte ens trodde det själv men ändå gjorde det. Jag tycker ärligt talat synd om de människor som inte har någon eller några i sin närhet som alltid finns där i ur och skur för att stötta trösta ellwer bara skatta tillsammans med en. Sånt är så himla betydelsefullt för att man ska orka kämpa på i livet.
Jag är lyckligt lottad som har er fantastiska människor runt mig, som bryr er om mig och hur det går för mig i skolan men också annars. Ett telefonsamtal eller ett sms kan göra en hel dag för mig. :)
Det blev mycket nu men det behövdes kanske.
Pusshej
Det har väl hänt en hel del en sist, kan väl inte säga att det har hänt så väldigt spektakulera saker i mitt liv trots ett väldigt välbehövligt och skönt jullov i E-tuna. Detta trots att jag hade nationalekonomin hängande över mig hela tiden så lyckades jag koppla bort den stundtals.
Efter drygt två veckor i Tuna drog vi till Sälen några kalla dagar för lite skidåkning, tråkigt nog blev det inte så mycket mer än en dag i backen tack vare vädergudarna som ordnade -32 grader som minst. Burr! Fryser av bara tanken på det nu med...
Men hemma i Tuna blev det nåt biobesök, pulkaåkning, julmys med nära och kära, nyårsfirande med old friends, lite jobbande och lite annat smått och gott.
Det var något speciellt när klockan slog 00:00 på nyårsafton denna gång. Det blev ju 2010, det år jag har löängtat efter i 2,5 år för det är ju året då allt ska hända i mitt liv. Det tar en helt ny vändning, ska flytta som sagt, kanske fortsätta jobba, kanske börja jobba men det är inget jag vet nu, jag har ingen aning om vad jag sysslar med efter denna sommar. Det är en lite konstig magkänsla som infinner sig när de tankarna dyker upp i huvudet på mig men samtidigt så vet jag att det löste sig efter studenten så varför skulle det inte göra det nu också för?! Utan framför allt pappa och min älöskade Eric som tror på mig i ur och skur. Det gör livet så himla mycket lättare när ni stöttar mig oavsett vad det gäller. Självklart finns mamma och massa andra också där jämt men det är just pappa och Eric som har sagt att jag klarade tentan när jag inte ens trodde det själv men ändå gjorde det. Jag tycker ärligt talat synd om de människor som inte har någon eller några i sin närhet som alltid finns där i ur och skur för att stötta trösta ellwer bara skatta tillsammans med en. Sånt är så himla betydelsefullt för att man ska orka kämpa på i livet.
Jag är lyckligt lottad som har er fantastiska människor runt mig, som bryr er om mig och hur det går för mig i skolan men också annars. Ett telefonsamtal eller ett sms kan göra en hel dag för mig. :)
Det blev mycket nu men det behövdes kanske.
Pusshej
