Slut på ledigheten!
Första dagen på jobbet avklarad. Shit vad grejer jag har som ska bli gjort denna kära höst. Orkar inte ens tänka på allt, en sak i taget så löser sig det mesta. Har i allafall fått igång mina tankar kring den PM jag ska skriva. Känns gött!
Slutjatat om jobbet. Semestern däremot har varit helt underbar. Så många intryck men ändå så få. Flera veckor i min älskade småländska skärgård, där trivs jag som fisken i vattnet. Det är livet på en pinne. Där blir jag aldrig rastlös. Tänk att få pressa på bryggan med en bra bok hur många dagar som helst. Är det inte underbart?!
Att sedan få dela det med den person som trots allt betyder mest för mig. Underbart var ordet. Han är ju inte direkt den person som ger uttryck för sina känslor, men när han säger att han har haft en underbar semester tillsammans med mig, då smälter mitt hjärta. Han är bra fin min och bara min Eric! <3
Tänk att det om en vecka har gått sex år sedan du började på den så fina, i mina ögon, KTH. Inte fan trodde jag där och då i min förtvivlan över att du skulle åka att det fortfarande skulle vara du och jag. Att jag skulle ha valt att leva mitt liv med dig. Det har i te varit lätt alla dagar men även solen har sina fläckar. Jag vet att du alltid finns vid min sida i vått och torrt. Alla mina "nederlag" i tentasalen när du peppat mig att försöka igen och sagt att jag visst kan det jag nyss kuggat. Du har visat vägen för mig även när den har varit krokig. Du har alltid funnits där för mig och jag för dig.
Du och jag mot världen! ❤
